CSI-challenge #259

September last year my husband and I took my mother in law on a trip to Paris. Going there was something she had dreamed about for a long time.

We bought a 2-day ticket on a sightseeing bus, Hop on – Hop off, which was a perfect way to explore the city.

A lot of pictures were taken and most of them ended up in my Project Life album. But I wanted to document the route of the bus and the stops we made.

The map we got from the bus company was so boring.

Then I found this great paper from October Afternoon. It was a city map over Paris and includes many of the stops we made. I bought it many years ago and I found it among the papers, “Good to have”.

Maybe I could use this and a lot of small pictures to document our trip with the bus.

Then I ran out of inspiration. I couldn´t decid which color to use and how to make my LO.

So after several month of non-existing plans this challenge turned up and solved it all.

The colors were perfect for my grey map.

So here is my contribution to the CSI-challenge #259 

I liked how it turned out. It was so much more fun than this boring map.

And here is case that I solved:

Three of the colors in the case (powder blue, bright sky blue and medium muted orange) can be found in the words PARIS and Hop on – Hop off. I used 2 different alphabet dies to cut them out. 

I draw a "bright sky blue" line to show the bus route. I also used the colors to cut 

out arrows to point out the locations and in my journaling and decorations. 

I used white acrylic paint on wood weneers and let it dry.
After that colored them with distress ink.

The black and white colors I used as a background for my pictures.

The evidences are:

- Map pattern – the background paper

- Speech bubbles – wood weeners I painted white, bright sky blue and medium muted orange.

- Transportation - the whole layout is about transportation

- Solid white background – on the pictures

The testimony is:

- Topic: Document a trip, vacation, getaway

Best regards Marit

So much to do, too little time

Efter 4 nätter uppe i Orebic vände vi tillbaka ner till öns södra del och den magiska viken och stranden Prapratno. Var först lite osäkra på om vi gjorde rätt för vi gillade verkligen Orebic, men när vi såg viken från vägen högt där ovan så visste vi att vi gjort rätt. Detta var paradiset.

Så vi checkade in på camping Prapratno för andra gången på den här semestern och hälsades välkomna tillbaka av mannen med bro-tatueringen. Han log och sa: - Jag sa ju det, det finns inget bättre ställe än detta.

Jag var benägen att hålla med.

Enda problemet nu var att tiden gått alldeles för fort det sista och vi önskade att semestern skulle pågå flera veckor till. Det fanns alldeles för mycket att se och göra här omkring.
För det första så har vi fortfarande inte hunnit besöka någon vingård.
Av ett par svenskar vi träffade uppe i Orebic, som dessutom visade sig komma från Gränna, så fick vi massa tips. Öns norra del var ett paradis för kitesurfare. Även om man inte själv utförde sporten så var det mäktigt att titta på de andra då de var så många och skickliga.
Det fanns också en udde dit man skulle ta sig för att se solen gå ner i horisonten. Inga öar utanför utan bara hav och horisonten.
Ett vackert kloster skulle det också finnas varifrån man hade fin utsikt över ön.

Vi skulle också velat utforska Korcula mer samt kunnat tillbringa mer lata dagar på stranden i både Orebic och på Prapratno.
Vi hade också önskat åka ner till Dubrovnik igen och njutit av en kväll i stan och sedan tagit en hyrbil och åkt ner till Monte Negro. Av en kollega har jag fått flera tips på platser att besöka.
Önskvärt hade varit att sedan ta båten över Italien och ha några veckor där och sedan avsluta med fantastiska Gardasjön. Att ta båten över från Kroatien till Italien var ett tips vi fick av ett svenskt par. Efter att ha pratats vid en stund visade sig kvinnan i paret komma från Ingatorp och Stefan kände mycket väl igen hennes pappa som varit tandläkare och dessutom bott granne med Stefans barndomsvän. Världen är allt bra liten.

Och på tal om att världen är liten, en svensk familj vi hittade på camping Nevio och såg matchen Sverige-England med, visade sig komma från Norrahamnar.
Väldigt få svenskar här nere och de vi träffar kommer från Jönköpingstrakten.
Är det smålänningen i oss som styr? Förutom att allt hör nere på Peljesac är lite vackrare, så är det framförallt billigare.

Ja som ni förstår så finns det alldeles för mycket att se och göra och vår tid är knapp. På måndag vecka 29 börjar vi jobba igen. Så då är det väl bäst att infinna sig på jobbet på måndag.

Tillbaka på Prapratno blev det ännu en snorkeltur. Precis där vi hoppade i fanns ett större stim av en mindre ganska vanlig brunsvart fisk. Ingen speciell fisk på något sätt, men det är just mängden av dem här som gör det så speciellt. Och det extremt klara vattnet. När vi fortsatte simmade träffade vi på barracudorna igen. Mindre i storlek den här gången och kanske ”bara” 600-700 i antal. Jag börjar dock tveka på om det verkligen är barracuda. Jag måste kolla upp detta lite närmre.
Hur som helst så är de mäktiga och när sedan stimmet splittrades när ett stim av en annan lite större fisk dyker upp blev det riktigt häftigt. Barracudorna delar upp sig i 2 mindre stim och far förbi längs var sin sida av oss, några under oss. Det klarblå vattnet mot deras silvriga kroppar som glittrade i solstrålarna som letat sig ner. Magiskt vackert.

Det är nog så att vi bara måste återvända hit. Varje år säger vi att det är nog det sista året i Kroatien och att vi måste se något annat. Men efter att upptäckt Peljesac så var det som att hittat ett nytt land. Och som ni läste innan så har jag ju redan rutten klar. Peljesac - Dubrovnik - Monte Negro och Italien.
Dessutom är det så skönt att det är mindre med turister och framförallt färre svenskar. Mannen med Mostarbron sa en klok sak en dag.
- De flesta drar sig för att åka hit för att de måste passera Bosnien.
Och det stämmer nog. Många tar sig till strax söder om Makarska och sedan räcker det. För att komma längre söderut i Kroatien så måste man passera ca 12 km i Bosnien, då de har en kort landremsa vid kusten innan Kroatien fortsätter. Lite andra regler för körkort och försäkring eftersom det inte är EU, så det kan säkert avskräcka en del.
Bara bra tänkte vi, håll er där uppe.

Under måndagen fick vi besked av vår granne Danne, delägare i Måleri1, att vårt hus var färdigmålat. Sådan lyx att få huset ommålat när vi är på semester.
Och sedan sent i torsdags kväll är också våra solpaneler på plats och vi producerar el. Det känns bra att vi kan ligga på stranden i Kroatien och njuta av solen och hemma jobbar taket med att använda solen för att producera grön el. Eftersom vi inte är hemma och gör åt med så mycket el så säljer vi det mesta just nu.
Via en app kan vi smidigt följa vår dagliga produktion och även få ut CO2-reduceringen. Det känns bra att kunna kompensera lite för våra mil med husbilen i Europa.

Efter att sagt hejdå till de vi lärt känna på campingen så rullade vi igår norrut i Kroatien.
När vi passerat den bosniska kuststräckan och kommit in i Kroatien igen så kom vi ner i den vackra dalen intill floden Neretva. Det är samma flod som rinner genom Mostar.
Landskapet runtom floden strax innan den rinner ut i havet är otroligt bördigt och så fint.

Mängder av färgglada stånd kantar vägen och här finns allt från frukt och grönt till olivolja, honung och marmelad. Allt lokalproducerat så klart och vackert arrangerat.

Vi stannade för att handla och det var svårt att välja vem man skall gynna. Men vi handlade med oss lite av varje från 2 av stånden.

Vårt mål för dagen var en camping i den lilla byn Duga Resa. En riktig pärla vi hittade förra året. Campingen ligger lummigt och fint intill floden Mreznica.
Vi kopplade loss cyklarna och gav oss ut på en tur. Förra året hade vi sett storkar häcka i en elstolpe och vi kunde på långt håll se att de häckade där även i år. 2 nya lite tufsiga ungar fanns i boet.

Varma av turen var det dags för ett bad i floden. Vi gick upp till den gamla kvarnen och hoppade i vid vattenfallen och simmade sedan nedströms till vi nådde vår position vid campingen. Flera turister simmade, paddlade eller kastade sig ut från de lianer som fanns i träden.

På kvällen åt vi på campingens restaurang precis intill floden och njöt av deras fantastiska köttbricka. 

Till detta ett gott rött vin och fotboll Belgien - Frankrike.

Idag var det dags för oss att lämna Kroatien och sakta påbörja vår hemresa.
Att vi skall börja jobba nästa vecka stör oss inte alls. Men att komma hem till röran efter inbrottet och allt jobb med det lockar inte.
När jag i semesterns första blogginlägg skrev huset skulle genomgå en förvandling när vi var borta och att det kommer bli lite annorlunda att komma hem, så var det inte avsaknad av sovrumsfönster och ett hem med stort städbehov jag menade.
Men mitt i allt detta så känns det ännu bättre att utsidan har blivit så fin. Då kan vi fokusera på det positiva där istället för det tråkiga på insidan. Men jag hoppas att vårt fönster anländer snart. Så länge det är provisoriskt igenspikat och inte helt tätt gissar jag att fortsätter sova i husbilen även hemma.

Jag vill också passa på att tacka de vänner, kollegor och grannar som frågat om det finns något de kan göra för oss. Och tack mamma för att du städat upp det värsta för att underlätta vår hemkomst.

Avslutar med 2 bilder på vad som väntar oss när vi kommer hem.

Bild vi fått skickad till oss på vårt nymålade hus. Helt i vitt nu. Tack Danne och Måleri1.

Bild vi fått skickad till oss på del av våra solceller.

Kram Staafs

Korcula och Orebic

Efter besöktet på murarna i Ston körde vi vidare 6 mil norrut på Peljesachalvön och landade i den lilla staden Orebic.

Målet med att flytta norrut var att med cykel kunna tas oss över till grannön Korcula. Om Orebic visste vi egentligen ingenting och bara resan dit var en upplevelse i sig. Först körde vi upp i bergen och överallt på varenda bergsluttning och dalgång växte vinrankor.

På halvön finns inte mindre än 30 vingårdar och över 60 olika viner produceras på Peljesac och grannön Korcula.

Högt upp i bergen såg vi fastlandet och massa små vackra öar.

Vägen vek sedan ner längs kusten på öns östra sida. Vackra stränder dök upp på vår vänstersida och vi kunde se flötena från alla mussel- och ostronodlingar guppa i vattnet utanför.

Upp i bergen igen och ner via hissnande serpentinvägar på öns västra sida.

Slutligen kom vi fram till camping Nevio i Orebic’s utkant. Campingen sluttade brant ner mot havet och var byggd i etager. Visst fanns det strandnära platser, men det var för de med tält eller små husbilar.
Vi fick nöja oss med en plats uppe på höjden. Det var smalt nog att köra in där med.
Men det var en stor och luftig plats med grönska och utsikt över havet och öarna utanför, däribland Korcula.

Platserna delades åt med cypresser, olivträd och blommande buskar.

Campingen var nog bland det fräschaste vi någonsin sett. Särskilt dyr var den inte heller och en vinodling fanns på området. Servicehusen var nybyggda och hade AC, vackra omgivningar med grönska, blommor och vackra stensättningar och murar. Varje plats hade eget vatten och avlopp. En liten pool fanns också för de som ville. 

På kvällen cyklade vi in till Orebic för att äta middag. Vi upptäckte då att det var en otroligt mysig stad med mycket gamla hus och byggnader.

Efter en lugn och skön dag på stranden vid campingen på torsdagen så 

tog vi igår med oss cyklarna på färjan över till ön Korcula.

Både ön och huvudorten heter Korcula även om ön ursprungligen kallades ”Svarta Korfu”. De första invånarna var nämligen greker och namnet syftar på den täta växtligheten med pinjeträd och olivlundar.
Tillskillnad från Kroatiens många andra öar så är Korcula en otroligt grön ö. Alla berg vi såg var inklädda i grönska.

Överfarten tog bara 15 min och vi fick en fin vy över Korculas stad när vi närmade oss. Den gamla staden ligger på en halvö och omgärdas av en ringmur från 1200-talet.

Vi steg i land och parkerade våra cyklar utanför muren.

Till fots gick vi in genom en av portarna och upp i gränderna. Korcula var en 

otroligt mysig liten stad och kändes nästan som ett Mini-Dubrovnik.

Blankslitna stenar i gränderna och vid Sankt Markuskatedralen åt vi en 

glass och drack macchiato.

Vi fortsatte vår vandring och kom förbi Marco Polos födelsehus.

Frågan om Marco Polos ursprung är omdiskuterad. En vanlig uppfattning är att han föddes i Venedig. Det finns emellertid uppgifter som gör gällande att Marco Polo föddes här i Korcula. Ön tillhörde på 1200-talet Republiken Venedig och än idag finns familjemedlemmar av italiensk börd i staden som bär efternamnet Polo.
Flera butiker runt om i staden sålde souvenirer och inredningsdetaljer med koppling till hans resor.

Vi kom ut på andra sidan och längs med insidan av ringmuren avlöste restaurangerna varandra. Via en trappa kunde vi ta oss ner till utsidan av muren och ner på klipporna.

Soltörstande turister låg på klipporna och bättrade på solbrännan och några snorklade längs med klippkanten. Det klara vattnet lockade men vi hade lämnat både bad- och snorkelgrejer vid cyklarna.

Vi tog oss istället tillbaka upp till insidan av muren och fortsatte vår vandring genom staden. Vi tittade på byggnader och sevärdheter och stötte på detta roliga glasstånd.

Stefan som efter tisdagens match bytte bort sin Sverigetröja med en från Schweiz letade nu febrilt efter en ny gul tröja. Mission impossible. Allt vi hittade var gula bikinis, klänning och parasoll. Jag har föreslagit att vi skall köpa parasollen och sedan lossa duken från pinnarna och göra ett hål högst upp. Så blir det som en poncho.
Men det dög inte.

Efter att ha utforskat Korculas flesta gränder började vi bli sugna på lunch. Mitt bland alla restauranger med kroatiska specialiteter och framför allt fisk och skaldjur så låg en thailändsk restaurang. Efter 3 veckor i Kroatien var vi väldigt sugna på nya smaker och valde den. En trevlig australiensare drev den och hade valt att starta upp den av precis den anledning som gjorde att vi valde den. För de som vill bryta av med andra smaker.
Vi njöt sedan av vackra och goda rätter. Kyckling med röd curry samt Pad Thai.

Efter lunch var det dags att utforska ön vidare. Men det var en riktigt varm dag och vi orkade inte riktigt cykla runt så mycket som vi velat. Det blev iallafall en tur söderut på ön där vi badade och snorklade från en fin udde. Dock inte så klart vatten som hemma på vår camping. Längs udden gick en liten promenadväg med små avstickare ner till klipporna. Utmed stigen upptäckte vi ett flertal spindelnät stora som dasslock. Näten var byggda som en tratt i och längst in fanns ett hål.

Nu är inte jag speciellt rädd för spindlar, men de här näten var inte att leka med. Det kändes som de skulle sluka hela min vad om jag klev utanför stigen.

Det blev inga imponerande sträckor på Korcula, vi summerade bara drygt en mil den här dagen. Men återvände ändå nöjda med dagen till Orebic på eftermiddagen.

Idag laddar vi för Sverige mot England. Det är inte många svenskar här nere, men via Facebookgruppen ”Vi som skall till Kroatien med husbil och husvagn” uppräckte vi att det fanns ett par till campingen. Vi har stämt möte med dem i strandbaden klockan 16 och tillsammans hoppas vi kunna heja fram Sverige till vinst. Stefan kommer idag se matchen i nyinköp Kroatientröja. Det var det bästa han kunde lösa.
Så går det, bytt är bytt och kommer aldrig tillbaka.

Avslutar med denna bön.

Walls of Ston - Europas kinesiska mur

En av anledningen till att vi valde att åka ut på Peljesachalvön var för att besöka den lilla staden Ston och dess murar. Vi hade sett dem på långt håll förra året när vi körde ner till Dubrovnik.
Och idag var det dags.
Vi tog husbilen in till byn och hittade parkering intill en av alla de mussel- och ostronodlingar som finns i området.
Byn och kullen med dess murar bredde ut sig framför oss.

Stons murar är en serie försvarsmurar och murarna omsluter byarna Ston och Mali Ston, samt sträcker sig emellan dessa två byar. Murarna byggdes på 1300-1400-talet och är hela 5,5 km långa. Murarna har totalt 41 torn, 7 bastioner och 3 fästningar vilket gör dem till en av de största försvarsverken vid Adriatiska havet. På grund av deras längd kallas de ibland för "Europas kinesiska mur".

Vi påbörjade vår vandring längs muren och det blev genast brant uppför. 

Täta pauser och mycket vätska och svetten rann.

Vi gick till högsta punkten på södra sidan och fick en vacker vy över byn 

Mali Ston (Lilla Ston) och bukten in mot fastlandet.

Vi gick sedan ner en bit och upp längs den västra muren och nådde den första fästningen. 

Där väntade hjälp från Röda korset för den som hade de tufft i värmen och med stigningarna. Vi behövde ingen hjälp men fick en fin vy över byn och odlingarna genom valvet.

Muren fortsatte sedan ner igen för att sedan gå oerhört brant rakt upp över berget. Men vi kände att vi gått tillräckligt. Att gå hela murens längd på 5,5 km lockade inte i den här hettan.
Så vi vände ner till byn igen och njöt av varsin svalkande glass och macchiato.
Efter det blev det en tur bort till slottet. Smala gångar gav skön svalka från solen.

Nöjda med besöket återvände vi till husbilen. Vi passerade en lite å där en schackrutig snok låg på botten i det grunda och klara vattnet och gjorde utfall mot de många fiskar som simmade förbi.
Ston var verkligen en mäktig plats att besöka. Hela Peljesachalvön är otroligt vacker och vår enkla lilla camping är en riktig pärla.

Gårdagen tillbringade vi med sol och bad på den lilla stranden. Trots sandbotten är vattnet så klart att det får båtarna att se ut som de svävar ovan ytan. Det är inte ofta man kan se båtens skugga på botten av havet. (Bilderna får inte så bra skärpa i textflödet, klicka på bilden för bättre skärpa och för att se detaljerna och det klara vattnet bättre).

Vi gav oss också iväg på en snorkeltur. Jag skall ju erkänna att jag är lite bortskämd och svårimponerad när det kommer till undervattensliv. Efter dykning dels i Medelhavet, men kanske främst Thailand, Malaysia, Indonesien, Australien, Moçambique och Sydafrika så tycker jag mig sett det mesta.
Men det klara vattnet lockade så vi hoppare i. Vi såg lite småfisk och en typ av flundra på botten. Något som vi först trodde var en sjöstjärna eller en bläckfisk fångade vår uppmärksamhet en stund. Det visade sig sedan var ett tiotal vattenlevande tusenfotingar. Rätt äckliga faktiskt.
Sedan simmade vi runt en stund utan att se något mer än det väldigt klara vattnet. I mitt huvud hörde jag en röst.
Titta inte bara längs klippväggarna. Glöm inte att titta ut på djupet!

När jag vänder på huvudet förstår jag först inte vad jag ser. Som en gigantisk skugga sveper utanför mig. Jag simmar utåt och upptäcker att det är ett stim på tusentals barracudor som simmar runt runt i en stor cirkel. Jag ropar tillbaka Stefan som börjat simma in mot land.
Tillsammans simmar vi sedan med och i stimmet. En sådan mäktigt känsla att befinna sig i ett så stort stim. Det har aldrig hänt mig tidigare och jag önskade att jag hade haft en undervattenskamera. Det var som att befinna sig mitt i en naturfilm.

På tisdagseftermiddagen såg vi självklart fotbollen med. Vi var 2 svenskar och ett tiotal schweizare. Men segern var vår även om vi inte var fler än två som vrålade när målet kom och när matchen var slut.
Stefan bytte bort sin gula tröja mot en röd från Schweiz.

Efter matchen kom en man jag pratat lite kort med tidigare med en flaska vin och gratulerade oss till vinsten. Han var bosnier men numera bosatt i Sverige. Han hade bott i Mostar men flytt till Sverige under kriget. På sitt bröst hade han en siluett av bron tatuerad. Så många tragiska människoöden det finns från denna tid.
Nu levde han med sin fru, som hade grekiskt ursprung, och sina 2 barn i Växjö. Men varje sommar campade de på den här campingen och hade gjort så i 19 år.
Så fantastiskt trevliga människor både han och hans fru. Och så vänligt att bara komma med en flaska vin till oss så där.
Vinet var lokalproducerat och kom från andra sidan berget.
Det är sådana här möten som får en att vilja stanna kvar på en camping länge.

På tisdagskvällen hann vi även med ett besök på restaurang Bella Vista belägen på berget över campingen. En kort promenad på 700 meter men med 10% lutning tog oss upp till restaurangen.
Med vacker utsikt över vår bukt, och vår husbil, njöt vi av en god middag medan mörkret sänkte sig.

Inatt har vi sovit vår 300:ade natt i vår husbil ”Dexter”. Nu satsar vi på 365, dvs ett år.
Och jag tror vi har hittat oss en ny favoritö. Peljesac är verkligen en pärla. Synd bara att semestern går mot sitt slut och att vi har ett inbrott att ta itu med där hemma.
Men ännu är det en vecka kvar innan vi vänder hemåt. Här skall njutas!
Kram Staafs!